pappa.. den dagen
idag började bra.. jag har haft det kul på jobbet osv.. men jag vet inte om det har varit all snack om att jag vill vara familjehem, har fått mig att tänka tillbaka till dom yngre åren..
när jag va 13 hamnade jag på ungdomshem.. morsan o alla hade sagt till mig o hatat mig med det men jag trodde d bara va tomma hot.. helt plötsligt skulle jag flytta, jag tror till o med att jag fick reda på d högst nån vecka innan.. hela min värld typ rasade, jag va ganska besviken på att jag typ skulle "ges bort" även om d va öppen ungdomshem så haja jag inte varför jag skulle va där..
när jag kom till det där miffo stället så va jag yngs o det yngsta dom har haft där.. alla andra va från 16-21, det va både killar och tjejer.. men dom flesta va där för missbruk o misshandel o sånt skit.. va hade jag gjort gemfört med dom, jag va barnet! :S
d va jobbig omställning från att bo hemma, helt plötsligt hade jag inte mamma o brorsan där..
jag vet helt ärligt inte hur många gånger dom besökte mig.. men d va inte många.. nu när jag tänker tillbaka så förstår jag nog att d måste undermedvetet gjort jävligt ont i mitt hjärta..
jag kommer ihåg att jag tänkte "om pappa får reda på det här kommer han flippa på morsan" .. fick ett samtal bara några dagar senare av min syrra..
Jag va ledsen för jag hade skött mig bra, mina betyg va bättre o jag närvarade i skolan o kom hem i tid osv.. och min polare Tanja va hos mig och jag ville sova över hos henne, så jag ringde morsan för att fråga (för hon hade fortfarande vårdnaden) men hon bara vääägrade att låta mig sova hos Tanja.. jag blev fett ledsen, jag tyckte jag hade varit grymt duktig o jag kunde inte få sova hos min bästa polare för att kärringen ville ha något att säga till om.. då får jag ett samtal av min syrra bella.. hon hörde att jag va ledsen så hon sa
B - varför e du ledsen, har du hört ?
J - va nej ?
B - a , nej varför e du ledsen då?
J - nej mamma vägrar låta mig sova hos min kompis fast jag varit duktig o allt, så d känns jobbigt..
B - a okey..
J - vadåra , vad är det som har hänt ??? ..
B - Vanessa... pappa har dött..
kan inte ens skriva d här utan att gråta.. men jag kommer ihåg att jag bara vrålade rakt ut o föll på knäna! jag kunde inte andas jag bara grät.. jag drog mig halvt upp med hjälp av sängen ..sen föll jag ihop igen.. jag bara skrek o grät.. Tanja förstod att d va nåt fel.. jag krälade mig fram till min dörr och då kom personalen och öppnade dörren till mitt rum och undrade vad som hände.. min syrra bara upprepade orden "Vanessa låt mig prata med personalen" .. jag gav dom telefonen.. sen kom hon o hämta mig.. hon satte på "the storm is over" med r kelly... vi drog hem till min morsa.. jag har för mig att mamma smo log.. jag vet inte varför men jag har för mig det.. jag va så ledsen, men jag tyckte inte att mamma va bra stöd.. hon va typ alldeles för att kunna trösta mig ordentligt.. typ så kändes d..
sist pappa o jag snackade va någon månad eller 2 innan.. mamma o jag hade precis haft värsta bråket och mamma hade släpat runt mig i håret .. jag försökte förklara med mig keffa spanska till pappa o till slut sa jag att jag sakna honom o han började gråta o sa att han sakna mig med.. och att han älskar mig ! dom orden va guld för mig.. mamma sa aldrig så till mig.. antingen vare han eller mamma som ville snacka.. så jag gav morsan luren o sen skulle jag o pappa fortsätta snacka.. men när jag kom tillbaka hade dom lagt på o jag blev upprörd o sa till morsan att han o jag skulle snacka vidare! hon sa "han ringer sen" .. men han ringde aldrig mera !!
d gör såååå ont d e snart 10 år sen.. d känns som om d hände idag.. vi hann iaf säga att vi älskar varandra medans vi grät..
jag kanske e larvig fan vet jag, men jag älska min pappa fett.. har alltid känt att vi har starka band.. fast han hade 8 andra ungar, så hade vi något speciellt..
nu skulle han varit här o träffat Leonel.. varit en del av våran lilla familj.. d här gör så ont
när jag va 13 hamnade jag på ungdomshem.. morsan o alla hade sagt till mig o hatat mig med det men jag trodde d bara va tomma hot.. helt plötsligt skulle jag flytta, jag tror till o med att jag fick reda på d högst nån vecka innan.. hela min värld typ rasade, jag va ganska besviken på att jag typ skulle "ges bort" även om d va öppen ungdomshem så haja jag inte varför jag skulle va där..
när jag kom till det där miffo stället så va jag yngs o det yngsta dom har haft där.. alla andra va från 16-21, det va både killar och tjejer.. men dom flesta va där för missbruk o misshandel o sånt skit.. va hade jag gjort gemfört med dom, jag va barnet! :S
d va jobbig omställning från att bo hemma, helt plötsligt hade jag inte mamma o brorsan där..
jag vet helt ärligt inte hur många gånger dom besökte mig.. men d va inte många.. nu när jag tänker tillbaka så förstår jag nog att d måste undermedvetet gjort jävligt ont i mitt hjärta..
jag kommer ihåg att jag tänkte "om pappa får reda på det här kommer han flippa på morsan" .. fick ett samtal bara några dagar senare av min syrra..
Jag va ledsen för jag hade skött mig bra, mina betyg va bättre o jag närvarade i skolan o kom hem i tid osv.. och min polare Tanja va hos mig och jag ville sova över hos henne, så jag ringde morsan för att fråga (för hon hade fortfarande vårdnaden) men hon bara vääägrade att låta mig sova hos Tanja.. jag blev fett ledsen, jag tyckte jag hade varit grymt duktig o jag kunde inte få sova hos min bästa polare för att kärringen ville ha något att säga till om.. då får jag ett samtal av min syrra bella.. hon hörde att jag va ledsen så hon sa
B - varför e du ledsen, har du hört ?
J - va nej ?
B - a , nej varför e du ledsen då?
J - nej mamma vägrar låta mig sova hos min kompis fast jag varit duktig o allt, så d känns jobbigt..
B - a okey..
J - vadåra , vad är det som har hänt ??? ..
B - Vanessa... pappa har dött..
kan inte ens skriva d här utan att gråta.. men jag kommer ihåg att jag bara vrålade rakt ut o föll på knäna! jag kunde inte andas jag bara grät.. jag drog mig halvt upp med hjälp av sängen ..sen föll jag ihop igen.. jag bara skrek o grät.. Tanja förstod att d va nåt fel.. jag krälade mig fram till min dörr och då kom personalen och öppnade dörren till mitt rum och undrade vad som hände.. min syrra bara upprepade orden "Vanessa låt mig prata med personalen" .. jag gav dom telefonen.. sen kom hon o hämta mig.. hon satte på "the storm is over" med r kelly... vi drog hem till min morsa.. jag har för mig att mamma smo log.. jag vet inte varför men jag har för mig det.. jag va så ledsen, men jag tyckte inte att mamma va bra stöd.. hon va typ alldeles för att kunna trösta mig ordentligt.. typ så kändes d..
sist pappa o jag snackade va någon månad eller 2 innan.. mamma o jag hade precis haft värsta bråket och mamma hade släpat runt mig i håret .. jag försökte förklara med mig keffa spanska till pappa o till slut sa jag att jag sakna honom o han började gråta o sa att han sakna mig med.. och att han älskar mig ! dom orden va guld för mig.. mamma sa aldrig så till mig.. antingen vare han eller mamma som ville snacka.. så jag gav morsan luren o sen skulle jag o pappa fortsätta snacka.. men när jag kom tillbaka hade dom lagt på o jag blev upprörd o sa till morsan att han o jag skulle snacka vidare! hon sa "han ringer sen" .. men han ringde aldrig mera !!
d gör såååå ont d e snart 10 år sen.. d känns som om d hände idag.. vi hann iaf säga att vi älskar varandra medans vi grät..
jag kanske e larvig fan vet jag, men jag älska min pappa fett.. har alltid känt att vi har starka band.. fast han hade 8 andra ungar, så hade vi något speciellt..
nu skulle han varit här o träffat Leonel.. varit en del av våran lilla familj.. d här gör så ont
